En grytjaktdag med Facit och Geisha

En dag i september -2000 ringde det hemma. Det var Tore Holtet från Örje i Norge som klagade över att grävlingen tagit över hans rävgryt. Han undrade om jag var intresserad av att komma ner med mina taxar och göra ett försök att minska på beståndet. Det är inte varje dag man blir inbjuden till ett annat land, och dessutom var ju inte rådjuren lovliga än så jag tackade ja varefter jag ringde Urban och frågade om han ville med, vilket han ville.

Den femtonde september styrde vi kosan mot Örje med Facit, Geisha, spadar, spett, lampor, vatten, pejl och allt annat småplock som kan vara bra att ha.

Vi började med ett nedrasat skjul i en åker som såg mycket använt ut, men Geisha hittade ingenting. Vi vandrade vidare (per bil) till en åkerkant där det inte såg bebott ut och inte heller var det. Nästa plats var under en stor sten i botten på en dalgång, men inte heller det grytet var använt (något jag tyckte var bra i mitt stilla sinne då jag inte tycker om sten och framförallt bergsgryt).

Efter en färd på ca. en mil var vi vid ett gryt i en åkerkant som Tore var säker på innehöll grävling. Ja ja… Det var ett stort gryt med ett tiotal hål och byggt runt en igenrasad jordkällare. Geisha fick första tjing och släpptes in. Efter några minuter kom hon upp tio meter bort, mot åkerkanten till. Vi visade på nästa hål och borta blev hon… Plötsligt hörde vi skall i en jordvall som vätte mot en brant. Vi diskuterade taktiken samtidigt som grävlingen fick lugna ner sig och lägga sig tillrätta. Vi pejlade in var hunden var (pejlen på svansen) samtidigt som vi hörde var skallet hördes bäst så vi fick lite riktning på gången.

Efter ungefär fem minuter började vi gräva i branten från sidan istället för uppifrån samtidigt som Tore tog plats ett tjugotal meter bort med tolvan utifall att… Det var fin mark och vi var hos Geisha (som var ca. en meter in) på tjugo minuter. När vi rensade runt henne såg vi att gången lutade uppåt där grävlingen låg och hade en fin koll på henne lite från ovan. Jag lyfte bort Geisha så Urban skulle kunna skjuta.

Grävlingarna brukar ju kika fram då hunden försvinner liksom undrande var hunden tar vägen. Det gjorde ju inte den här, istället började den sparka jord på oss, så både jag och Urban började alltmer likna mullvadar. Vi släppte på Geisha igen så den skulle få annat att tänka på medan vi vidgade hålet så att vi skulle kunna se uppåt mot ståndplatsen. Vi försökte undvika att grus och jord ramlade på Geisha, men det gjorde det i alla fall, vilket fick henne att bryta för att hitta en lugnare gång där hon kunde skälla på sin grävling. Därmed började grävlingen att gräva igen… Eftersom Geisha försvann någonstans skrek jag till Tore att springa efter Facit under tiden som vi försökte gräva ikapp med grävlingen, en tävling vi klart förlorade.

Då kom Tore med Facit som omgående satte grävlingen i arbete. Eftersom Facit har en större tyngd i sitt arbete blev grävlingen mer irriterad och följde efter honom ner då han backade undan, så nu såg vi grimbart med jämna mellanrum. Urban gjorde sig klar till skott och jag plockade upp Facit och lämpade honom vidare till Tore som gick tjugo meter bort till sitt pass med Facit under armen. Nu kom grävlingen som beräknat och blev avfångad. Men det ryckte i den och plötsligt puffades den åt sidan, och så kom nummer två fram som jag sköt. Av någon outgrundlig anledning är det nästan omöjligt att få licens på en grytjaktrevolver med fler patroner än en, så när vi höll på att ladda om kom nummer tre och bökade sig förbi spadarna vi satt i gångarna som spärrar. Då kom Geisha ur en av gångarna, och vi skickade iväg henne efter ”trean”. Det kunde hon absolut inte förstå eftersom det redan låg två här.

Då började det låta oartikulerat borta hos Tore nästan samtidigt som det small! Därefter hörde jag hur Facit började driva, så jag satte fart genom slyet för att inte tappa bort honom. Genom drevet hörde jag Tore säga att det kom en grävling förbi honom. Då jag kom till en dalkant såg jag grävlingen på väg upp mot ett berg med Facit efter. Jag sprang så mycket jag orkade för jag var rädd att grävlingen var på väg mot något bergsgryt, men så fick Facit stopp på honom under en nedfallen granstam. När jag kom fram var grävlingen redan död. Tore kom upp, och vi konstaterade att han fått ett bra skott på grimbart. Sen undrade Tore (som ju stått på pass en bit från vår utgrävning) nästan indignerat vad vi hållit på med. ”Fy flate å di må ha skaskutt, så mye som det smalt”. När jag talade om att det låg två till borta hos Urban skrek han ”to” så till och med Urban hörde det borta vid grytet.

Efter att vi ställt i ordning grytet efter oss och gått igenom hundarna samt spolat ögonen på dem, undrade Tore om vi inte skulle prova ett gryt till. Lite tveksamma var vi nog, men det var ju en bit att åka så okej då! Det fick bli Geisha igen, då Facit slagit upp en liten skada han fått under hakan två dagar tidigare då vi sköt en grävling i Lersjön.

Grytet låg mellan en åker och älven Glomma och var mycket gammalt (läs djupt). Stora vallar hade schaktats ut vid hålen som låg i åtminstone tre nivåer. Jag såg att Urban blev ännu mer tveksam, jag också, men man är väl ingen vekling! Geisha gick loss och borta blev hon… Efter drygt tio minuter började jag pejla. Efter ytterligare drygt tio minuter fick jag kontakt. Pejlen var i maxläge, puh! Då vi lade örat mot marken kunde vi svagt höra henne. Även här var det fråga om en brant, så vi började långt ner och grävde oss rakt in. Vi såg till att få plats rakt bakåt hela tiden och arbetade förbi en meter, enochenhalv meter och vidare nedåt/inåt.

Skall man vara helt ärlig så var jag och Urban nu tämligen slut, så Tore grävde det mesta. När vi frågade om vi skulle lösa av honom så sa han bara, ”jag tar lite till”, och så fortsatte det. När vi var nere på ca. två meter (vi använde 1,98m Urban som måttstock) hackade vi oss genom ett lerlager, men samtidigt hördes ju nu Geisha ganska klart, så till och med jag fick lite krafter att använda. Vi testade med pejlen med jämna mellanrum både vid ytan och vid bottnen för att ha en bra uppfattning om var hon höll till. Vid ungefär 2,40 meters djup tyckte vi att skallen nu kom rakt framför oss, så vi grävde rakt fram och kom nästan direkt in till henne. Hon verkade vara nöjd med att få lite frisk luft efter ca. 1,5 timmes arbete i djupet.

Även här låg grimbart på en hylla ovanför hunden, men här såg vi honom då vi lyste med ficklamporna på sidan om Geisha. Vi grävde rent runt henne och gjorde pistolerna klara. Eftersom Tore gjort största jobbet frågade jag honom om han ville avsluta, vilket han ville. Han fick instruktion i omladdning varefter vi spärrade grytgångarna med våra spadar och så lyfte Tore upp Geisha som jag tog under armen. I den andra handen hade jag ”tolvan”. Sen kom grimbart. Tore sköt, men blev sen lite överraskad då nummer två kikade fram. Urban kom inte åt att skjuta eftersom Tore var i vägen nere i hålet och Tore fick inte laddat om i upphetsningen därnere. Nu var Tore i snabb takt på väg upp ur hålet som började bli välbefolkat. Jag stack till honom ”tolvan” och han sköt ett skott på vardera grävlingen. I villervallan hade den ena spaden sparkats åt sidan, och nu kom nummer tre i rask takt ner från hyllan och iväg in i grytgången.

Tore ville att vi skulle skicka iväg Geisha efter, men då hade hon arbetat i 1,5 timme på ungefär 2,5 meters djup exklusive det första grytet, vilket vi också hade gjort. Om då inte den här grävlingen var lika lättstött som den som smet i första grytet, kanske den skulle göra halt ännu djupare. Det tvivlade jag på att vi skulle orka gräva vilket jag skulle ha känt som ett svek mot hunden som redan gjort ett bra jobb. Däremot skickade vi upp Tore på toppen av grytet i fall en utbrytning skulle ske. Men då inget hänt på fem minuter skrinlade vi de planerna. Efter att gått igenom hunden och vilat oss lite, så skyfflade vi igen grytet så gott vi kunde. Som synes hade vi lite att göra då också.

Vi hade fått en full hand grävlingar men man skulle ju gärna haft med den sjätte också. Jag kan som sagt inte förstå varför inte grytrevolvrarna får ha mer än ett skott, speciellt med tanke på att man alltid annars skall kunna avge ett snabbt andraskott om nu inte det första tar bra. Det är väl lika viktigt då det gäller en grävling som en älg.

Tänker man efter vad som står i rasstandarden, nämligen ”taxen är en drev och grythund”,så förstår man snabbt varför taxen måste vara klok och mentalt stabil, samt inte vara för stor efter en sån här dag.

This entry was posted in Gryttax, Jakt and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera