I Linköping bor Johan och Katrine med sina hundar. Jag och Urban kom i kontakt med dem på en utställning där vi hade med oss vårt mobila karaktärsgryt. Johan var nyfiken och kom för att testa sin hund för att se om någon rovdjursskärpa fanns, och visst fanns det! Eftersom han inte jagat i gryt förut ville han gärna testa, och efter en lång tid blev det äntligen av att vi antog Johans erbjudande om att komma och jaga grävling.
I augusti 2005 åkte jag, Urban, korthårstaxen X-Ett samt strävhåren Geisha, Lita och Facit ner till Linköping för att om möjligt skjuta någon grävling. Johan hade rekat gryt så det var bara att åka runt och släppa med en förhoppning om samarbetsvilliga grävlingar. Vi gick tomma i något gryt samt blev lurade av en grävling i ett stort gryt som bara gick runt med hundarna. Då grimbart gjorde halt av och till såg han hela tiden till att ha en flyktväg fri, så där fick vi ge upp till slut. Man lyckas inte jämt!
Till slut gick vi över några åkrar fram till ett litet, rätt brant berg. När vi klättrat upp på toppen så visade det sig att det fanns lite jord, tillräckligt för att grävlingarna gjort ett gryt med fyra-fem ingångar. Eftersom Xett var yngst så skulle han få prova först. Urban släppte in honom i ett hål i brantkanten och han försvann in. Det tog inte lång stund innan vi hörde de första skallen sen blev det tyst. Vi förstod att grävlingen sökte sig en bra position medan Xett försökte komma ikapp.
Så fick vi höra de första skallen som ökade i styrka, nu hade vi ståndskall! Vi väntade ca. 10 minuter innan vi började gräva. Under tiden kröp vi omkring på marken för att lokalisera exakt var Xett var. Till slut enades vi om att skallet kom på hitsidan om ett litet träd som växte tätt intill ett stenblock. Vi började gräva och hoppades att vi skulle ta oss runt blocket eller att gången inte var under detsamma.
[singlepic id=73 w=320 h=240 mode=watermark float=left]
Ju djupare vi kom i den hårda marken desto mer osäker blev jag när jag pejlade. Efter en meter ner(Johan står i hålet med stenblocket framför sig)så visade pejlen att Xett befann sig mer till vänster när pejlen hölls nere i hålet. Plötsligt hörde vi ett hundtjut och så blev det tyst. Strax efteråt kom Xett ut med huvudet lite på sned. När vi undersökte honom såg vi att han kommit för nära grimbart som gett honom ett nyp i örat som blödde rätt rejält. Tillbaka till grytet var inte att tänka på så Katrine som jobbar i vården tog sig an Xett och jag hämtade Facit.
Eftersom Facit var elva år vid det här tillfället så hoppades vi att grävlingen kände sig nöjd med sitt val av ståndplats och inte flyttat på sig då Facit inte var så konditionstränad. Plötsligt drog skallen igång igen och de kom från samma ställe som Xett hade legat. Vi väntade lite och diskuterade lite om hesheten som sätter sig på gamla hundars skall.
Nu drog vi igång med grävandet igen, men jag började inse att rötterna på björken och stenblocket lurat mig på riktningen när vi pejlat. Nu när vi var djupare fick jag en riktning till vänster om stenblocket med pejlen samtidigt som vi hörde skallen från Facit en meter längre fram bakom björken. Jag brukar sätt pejlen på svansen, på det sättet vet man ca. hur gången går eftersom man får en punkt med pejlen och en där man förhoppningsvis hör skallet. Eftersom vi redan var en meter ner så grävde vi oss mot bakdelen av Facit vilket faktiskt gick ganska fort. Rätt som det var kom vi in i grytgången från sidan och såg direkt flankerna på Facit där han låg och skällde. Vi grävde rent en öppning på ca fyra kvadratdecimeter i fyrkant och gjorde oss beredda att lyfta ut Facit. Vi kom överens om att jag skulle skjuta, Urban skulle lyfta ut Facit och Johan skulle sätta in en spade i gången där Facit´s bakdel varit så inte grävlingen skulle springa förbi oss utan att vi hunnit reagera. Så tog Urban Facit, Johan satte exemplariskt in spaden och så väntade vi. Den här grävlingen tittade ut nästan direkt men den stack bara ut nosen så långt att man såg ögonen. Ser du, viskade jag till Johan som nickade. Samtidigt satte den fart och jag sköt direkt. Då jag drog upp grävlingen, en rejäl galt, mötte jag Johans ögon som var klotrunda. Du sköt, sa han. Ja det kunde jag ju inte neka till fast jag förstod inte riktigt påståendet förrän han förklarade att han inte var riktigt beredd på att en 22:a skulle smälla tre decimeter från öronen på honom!
[singlepic id=74 w=320 h=240 float=left]
Vid det här tillfället var Facit elva år vilket jag tyckte var rätt bra gjort. Jag hade hoppats att han skulle hänga med 2006 också men stopp vid prostatan i augusti 2006 gjorde att jag valde att ta bort honom. Men sitt glada humör behöll han och lekte med min valp till och med den sista dagen!